Den något udda arenan på världskulturmuséet i Göteborg inhyste igår ”Asha Ali” och förbandet ”Lowood”.
Lowood spelar enkla men samtidigt finurliga popsånger. Ackompanjerat enbart av en elgitarr och synth samt två vackra kvinnliga stämmor. Redan halvvägs in i spelningen kommer kvällens överreaskning när Kristoffer Åström blygt tittar fram för att sjunga duett. Vackert! Det visar sig senare att Lowood även ingår i Asha Alis band.
Huvudattraktionen är inne på slutfasen av sitt turnerande men visar inga tecken på trötthet. Hennes band verkar tycka att spela med Asha är det bästa i världen, för de strålar. Medlemmarna från ”Lowood” tycks lyckligare bakom Asha än på egen hand och jag förstår dom, för det är något visst med Asha Ali. Hon utstrålar den renaste spelglädje och hon sjunger som om varje ord vore det sista. Hon charmar oss med fina pop/rock/countrysånger och med prestigelöst mellansnack om hennes nyinköpta ”high waist” och att scenen är lite för liten för hennes ”80’s moves”. Några gångar är ljudet lite tjockt och tyvärr förlorar pärlan ”A Promise Broken” några av sina kvaliteter på grund av detta. Men när spelningen ska rundas av spelar det ingen som helst roll eftersom avskedet består av en poppig version av Roxy Music’s ”More Than This” och en andaktsfull version av Tim Hardins ”While you’re on your way”.
Instämmer helt i din recension av denna spelning.. För övrigt blev jag helt galet förälskad i Therese (Lowoodjäntan).
Mailade henne omedelbart efter spelningen!
Men det blir svårt att konkurrera med en så vackert sluskig man som K.Åström antar jag
Vackert sluskig är en ypperlig beskrivning på honom.
Har du fått svar än?
Blir nog fasiken inget svar men dom är kompisar på Myspace nu i alla fall..
Får väl försöka en gång till!